Ett samtida foto av HMS Cassandra under gång. Den brittiska Östersjöeskadern under konteramiral Edwyn Sinclair Alexander-Sinclair var på väg österut för att stötta de nyligen självständiga baltiska staterna mot bolsjevikerna när Cassandra gick på en mina utanför Saaremaa.
Sjönk 1918. Kartlagd 2025.
Ett läckande krigsvrak, kartlagt i forensisk detalj.
Sjunkförloppet 1918 är en konstnärlig rekonstruktion och vraket en visualisering baserad på Ocean Discoverys fotogrammetri på över 90 m djup.
Dokumentationskedjan
Så byggdes HMS Cassandras digitala tvilling
Samma vrak, fyra lager. Dra i reglagen för att skala mellan stegen i vår dokumentationskedja — från akustisk sonar till färdig visualisering.
HMS Cassandra var en brittisk lätt kryssare av C-klass som sjönk natten mellan den 4 och 5 december 1918. På väg mot Tallinn gick hon på en mina väster om Saaremaa; elva man omkom, övriga räddades. Idag vilar hon på styrbordssidan på över 90 meters djup — de omkomna sjömännens sista viloplats, och ett vrak som fortfarande läcker olja.
Vraket förvaltas av brittiska försvarsdepartementets (MOD) Salvage and Marine Operations (SALMO) Wreck Management Programme (WMP). Vraket lokaliserades först av estniska marinen 2010 och skannades på nytt av Estonian Maritime Administration (idag Estonian Transport Administration) 2015. Projektet inleddes i januari 2021, när Estland kontaktade brittiska MOD:s SALMO Wreck Management Programme om ett samarbete kring förvaltningen av HMS Cassandra som ett potentiellt förorenande vrak. Royal Navys sjömätningsfartyg HMS Echo kartlade det 2021. 2025 genomförde Ocean Discovery — via Waves Group — en detaljerad fotogrammetrisk undersökning för att ge SALMO Wrecks bästa möjliga underlag för den fortsatta förvaltningen av vraket. I expeditionen deltog Matt Skelhorn och Harriet Rushton (SALMO), Stuart Leather och Mark Lawrence (Waves Group), samarbetspartnern JD-Contractor A/S, samt den estniska marinarkeologen Ivar Treffner (Eesti Meremuuseum), vars tidigare dykningar på vraket bidrog med värdefullt underlag, och Ayrton Hüüs vid estniska Klimatministeriet.
1918
Kryssaren HMS Cassandra
Vraket
Vraket i detalj
Modellen är byggd av över 15 000 foton på 50 megapixel vardera, tagna på över 90 meters djup — och varje bild är exakt georefererad. I 3D-modellen (Nira.app) kan man klicka på vilken punkt som helst, få fram alla originalfoton som byggde den och mäta direkt i bilderna — full spårbarhet från en detalj i modellen tillbaka till själva bevismaterialet, mätbart på plats. Upplösningen är så hög att även en liten pipa, kanske kaptenens, finns med. Modellen finns nu öppet tillgänglig i Nira.app.
Öppna 3D-modellen i Nira.app— HMS Cassandra i siffror
- Sjönk
- 1918
- Djup
- 90–100m
- Brännolja ombord
- 673–744ton
- Omkomna
- 11
- Dokumenterad
- 2025
- Ombord
- UXO
Mina i ett tyskt minfält, natten 4–5 december.
Vilar på styrbordssida väster om Saaremaa.
Uppskattad mängd vid förlisningen 1918, enligt den historiska analysen.
Av cirka 400 ombord — vraket är deras sista viloplats.
Digital tvilling för brittiska MOD, via Waves Group.
Torpeder och sjunkbomber lokaliserade.
Metod
Multibeam och fotogrammetri — i samma modell
En av uppdragets tekniska höjdpunkter var att kombinera två oberoende mätmetoder i en och samma modell. Multibeam-ekolod (MBES) ger en georefererad bathymetrisk avbildning av vraket och bottnen runt det, medan fotogrammetrin ger millimeterupplöst yt- och strukturdetalj. Multibeam-undersökningen genomfördes av samarbetspartnern JD-Contractor A/S med deras Argus Mariner-ROV, opererad från fartyget Vina, medan Ocean Discovery stod för fotogrammetrin. Genom att överlagra MBES-datat på fotogrammetrimodellen och dess punktmoln fick vi ett enda sammanvägt underlag — där de två metoderna validerar varandra och täcker varandras svagheter. Resultatet är en måttriktig digital tvilling med både helhetsgeometri och fin detalj, georefererad och direkt mätbar. Den interaktiva visualiseringen överst på sidan låter dig dra mellan de fyra lagren i kedjan — från rå MBES-sonar till färdig modell.
Olja ombord — därför en miljödokumentation
Under undersökningen sågs HMS Cassandra läcka mindre mängder olja. Vid förlisningen 1918 uppskattas hon ha haft 673–744 ton brännolja ombord, enligt den historiska analysen. Tankarna rymde totalt omkring 1 083 m³, och utifrån fartygsritningar, surveydata och efterföljande analys uppskattas 453–839 m³ olja finnas kvar i vraket idag. Syftet med uppdraget var miljörelaterat: att dokumentera vrakets skick i detalj och ta fram det underlag som hjälper SALMO Wrecks att förvalta vraket på lämpligt sätt, på uppdrag av brittiska MOD. Ocean Discovery byggde en digital tvilling av vraket — en måttriktig 3D-modell där varje detalj, inklusive skador och läckagepunkter, kan studeras och mätas utan att platsen störs. Den digitala tvillingen blir arbetsunderlaget för den fortsatta förvaltningen av vraket.
Explosiv last — UXO ombord
HMS Cassandra var ett örlogsfartyg när hon sjönk, och därför ligger hennes vapenlast kvar på vraket. Under dokumentationen lokaliserades och dokumenterades torpeder och sjunkbomber. Att veta exakt var den explosiva lasten ligger är avgörande för att en framtida förvaltning ska kunna planeras och genomföras säkert — till exempel en oljesanering. Skulle oljan saneras ger den fotogrammetriska modellen en exakt karta över både olja och explosiv last innan arbetet börjar, vilket gör operationen så säker och miljömässigt skonsam som möjligt.